Ett annat högaktuellt ämne är Cecilia Vennerstens one-hit-wonder Det Vackraste.
Året var 1995 när hon sjöng “Det vackraste jag vet är att se dig när du sover” i Melodifestivalen. Jag är fruktansvärt övertygad om att fröken Vennersten aldrig har sett mig sova. Min sovstil påminner om finesserna i Whirlpools senaste torktumlare. Jag snor, svänger och snurrar som om det inte fanns någon morgondag. Omedvetet. Jag vaknar jämnt med täcket upp-och-nedvänt, dessutom händer det ganska ofta att täcket har åkt ur själva påslakanet.
Så nej, att se mig när jag sover är knappast det vackraste som finns. Underhållande ja, men inte vackert.
Vilket osökt leder mig till nästa stycke.
Cecilia Vennerstens sjuka beslutsångest.
Jag har lärt mig mycket i skolan. Det jag kan allra bäst är nog att komparera adjektiv. Ni vet vacker - vackrare -vackrast. “Vackrast” är det mest extrema stadium ett adjektiv kan uppnå. Dessutom kan bara en sak vara vackrast. Två saker kan omöjligen vara vackrast samtidigt, i så fall får de båda sakerna nöja sig med att enbart vara vackra eller möjligen vackrare (än något annat).
Det vackraste jag vet, är att se mig när du sover
Att älskas utav dig, är det vackraste för mig
Vår kärleks varsamhet, är det vackraste jag vet
Det vackraste som finns, är att vara någon nära
Att älskas utav dig, är det vackraste för mig
Vår kärleks sårbarhet, är det vackraste jag vet
Att älskas utav dig, är det vackraste för mig
Och jag frågar mig: vad är egentligen det vackraste du vet Cecilia?
