Innan vi börjar på riktigt: lite kuriosa från mitt liv. I förra veckan var min älskade mor och far uppe i Karlstad och besökte mig. Vi käkade bakverk och byggde möbler. När jag plockade fram min skruvmejsel blev min hantverksglade far förskräckt och utropade något i stil med "Vad i helvete gör du med dina verktyg, den är ju alldeles rostig".

Jag tittade på far, sedan på mejseln, därefter på far igen.
"Det är ju bara kokosmjölk", svarade jag, som om det vore världens mest naturliga substans att beklä sina skruvmejslar med.

Och mycket riktigt, det var inte rost, bara vanlig mjölk från kokosnötens inre.
Far log. Jag log. Det är vardagshumor.
Se föregående inlägg för förklaring till "rosten".

Min bloggfrenesi är allt annat än imponerande. Sedan den 17 september har mitt matlagningsinlägg legat överst på sidan. Nu kanske ni tror att detta beror på att jag lider av någon form av kycklingmani som tvingar mig att stå i köket och flambera höns dagarna i ända. Riktigt så är inte fallet, men det var en bra gissning.

På grund av bloggtorkan har jag mottagit diverse påtryckningar, mordhot och fylleönskningar om att jag ska börja skriva igen. Men vad ni inte förstår är detta. Jag har aldrig slutat. Jag råkar bara befinna mig i... vad är det ni tjejer brukar säga nu igen... fel tid i månaden.

Just nu genomgår jag mitt livs kanske största akademiska prövning. De kallar det C-uppsats. En C-uppsats är, för er som inte känner till fenomenet, ungefär som veckans ord fast i lite större format. Man ska förklara en massa begrepp och om man gör fel blir det ett jävla liv i lärarrummet. Enda skillnaden är kanske att mamma och pappa inte kopplas in om C-uppsatsen skulle skita sig.

Men det jag egentligen ville säga var bara: Hej alla ni trogna som fortfarande besöker ollehallberg.se. Sluta för fan inte att göra det. Uppdateringar kommer som de alltid har gjort - när jag känner för't.