Är det en sak jag gillar här i världen så är det att forska. Det är ingen lögn att påstå att jag blev lycklig som ett barn när det var forskningsdags på låg- och mellanstadiet. Det kan förvisso ha att göra med att jag faktiskt var ett barn. Men hur som helst, forskningshysterin höll i sig även under högstadiet. Jag forskade med en frenesi som forskarvärlden sällan hade skådat. Under min snart 24-åriga levnadstid har jag hunnit beta av yberintressanta ämnen såsom Triceratops, Brachiosaurus, Tyrannosaurus Rex, Stegosaurus, Pteranodon , Grekland, Spanien och Kanada. Om någon undrar var jag dinosauriefrälst på mellanstadiet.

Jag har under flera år tänkt tillägna ämnet forskning ett blogginlägg, men det har aldrig riktigt känts rätt i tiden. Förrän nu. Ni förstår, att skriva C-uppsats är ungefär höjden av forskning. Det blir inte mer skarpt läge än så här. Och efter snart tre år på universitet har jag lärt mig otroligt mycket om hur det är att forska ”på riktigt”. Men det finns en bister sanning: ju mer jag lärde mig om forskningens alla regler, ju mer saknade jag mellanstadieforskningen. Ni förstår, att forska på universitetsnivå är allt annat än en dans på rosor. Man måste ha belägg för allt man skriver. Man måste referera till mossiga gamla teoretiker. Och Gud förbjude om man skulle råka lägga in sin egen åsikt. Det är som pissa i mormors rabatt, det blir ett jävla rabalder.

Jag hatar mig själv, samt får åldersnoja, när jag behöver säga det här, men det var faktiskt bättre förr.

När man forskade på mellanstadiet, ja till och med under högstadiet, var det ingen som brydde sig om källförteckningar eller litteraturhänvisningar. Nej det enda som betydde något var att man hade med de obligatoriska elementen. Bäst var det när man forskade om länder. Då var allt irrelevant utom:

1) Yta
Landets yta skulle med fördel presenteras i kvadratkilometer. Att sen inte en jävel av 13-åringarna i klassen kunde relatera till hur stort 9 984 670 km² faktiskt var, det spelade mindre roll. Jag menar, jag hade kunnat dra till med vilka siffror som helst, Daniel hade ändå nickat instämmande åt Stina och sagt ”ja, det är ett riktigt stort land Kanada”.

2) Befolkning
Att höra om ett lands folkmängd var ganska intressant eftersom det var mer förståeligt än arealen. Men det stannade tyvärr inte där, vi föreläste även om befolkningstätheten, d.v.s. invånarantalet per kvadratkilometer. Vi rabblade upp procentuella fördelningar gällande etniska undergrupper. Och det var också viktigt att understryka hur många kvinnor respektive män som föddes varje år.

3) BNP
Ytterligare en favorit när det gäller landsforskning var BNP (Bruttonationalprodukten). Denna skulle läsas upp jävligt tidigt i presentationen för att folk skulle få ett grepp om landet. Det bör kanske tilläggas att detta utspelade sig ungefär två år innan vi lärde oss vad BNP var.

4) Större städer
Detta element är kanske det mest motiverade. Tyvärr nöjde vi oss inte med att enbart berätta om de större städerna, vi gick givetvis in på molekylnivå och berättade om invånarantal i städerna, yta i kvadratkilometer och ibland även koordinaterna (jag antar att det var ifall någon i klassen behövde mata in dem på sin iPhone).

Utöver dessa tre rubriker hade man också alltid med statskick, officiella språk, större vattendrag, nationaldag, utmärkande djur, % av ytan som är täckt av vatten, nationaldag samt tidszon.

Så nu när jag spenderar dagarna i ända med att skriva C-uppsats är det inte för inte som jag drömmer mig tillbaka till ungdomens glansdagar.

Till tiden då godis intogs på lördagar.
Till tiden då cykling var nöje, inte nytta.
Till tiden då ”yta i km²” var allt som betydde något i forskning.