Kära läsare, det jag idag kommer att avslöja är en av de bäst bevarade hemligheterna i mänsklighetens historia. En hemlighet större än mig, en hemlighet större än dig, en hemlighet större än livet. Jag pratar givetvis om den nästintill svunna konsten att ordbajsa.

Att säga att det är en konst att ordbajsa är ingen överdrift. Många tror sig kunna behärska ordbajsning, men ska sanningen fram är det nog bara en handfull människor på vår jord som faktiskt besitter den sanna kunskapen om detta uråldriga fenomen.

Jag vet inte exakt när ordbajseriet första gången såg dagens ljus. Men det var troligen under den tidsera då människan ännu använde sig av stenblock för att rista in budskap och meddelanden. Plötsligt kom en klok stenåldersmänniska på att det såg för jävligt ut om man skrev ett kärleksbrev på en stenbumling och meddelandet inte täckte hela stenen. Han funderade lite. Sedan lade han till lite utfyllande text, text som i själva verket inte fyllde någon funktion, och kunde på så sätt täcka hela stenen.

För det är ungefär det som ordbajsning handlar om – att skriva så mycket som möjligt om så lite som möjligt.

Jag har funnit att detta är användbart framförallt i skoluppgifter men kan givetvis appliceras på i princip vilket världsproblem som helst. Så länge du måste skriva en relativt lång text och inte har särskilt mycket att säga är ordbajsandet din bästa vän. Uppsatserna från min gymnasietid är i princip ordbajseri i sin allra renaste form – de är skitbra. 

Så hur går man då till väga för att göra den där perfekta skitningen av ord?
Det man först måste förstå är att ordbajsning är något mycket komplext och inte alls så enkelt som det låter. Det går liksom inte att bara dra ner byxorna och köra igång. Ordbajseri kräver planering, strukturering och faktiskt en hel del tur. För glöm aldrig detta - hela poängen med att ordbajsa är att läsaren aldrig ska förstå att du faktiskt har ordbajsat. Med detta sagt förstår du säkert att det därför inte går att skriva en massa ogenomtänkt trams bara för att fylla ut texten. Man måste göra det med stil. Och ännu lättare går det om läsaren är lite efterliven.

Ordbajsning handlar om att hitta vägar. Vägar runt problemen. Och notera att jag skriver runt problemen. Vi vill inte lösa problemen, vi vill kringgå dem. Och finns det inga problem – skapa dem!

Låt mig förklara. Skriver du ett stycke om ett gammalt hus i Österlen får du absolut inte nöja dig där. Du måste skapa problem. Kanske en spricka i väggen, en mystisk arom eller en stickande känsla av oro. Detta leder dig då in på ett sidospår. Ett spår som i slutändan visar sig helt jävla onödigt för fortlöpandet av berättelsen, men som ger dig kanske 800 extra ord. Man ska aldrig nöja sig med att skriva om bara ett hus. För ett hus, mina vänner, har många andra sagor att berätta.

Kuriosa är ett annat viktigt verktyg som den erfarne ordbajsaren flitigt använder sig av. När du skriver om ett område där du känner att det kommer bli fattigt med ord ska du plocka fram detta trumfkort. Kuriosa kan kort och gott sammanfattas som onödigt vetande. Ponera att du skriver en hårresande thriller om det amerikanska flygvapnet och plötsligt behöver lite utfyllnadstext. Då kan du väldigt subtilt smyga in lite faktabaserad kuriosa såsom att:

”Jaktpiloter oftare får döttrar än söner därför att X-kromosonerna (som ger flickor) i spermierna bättre tål den hårda påverkan av gravitationen än Y-kromosonerna (som ger pojkar).”

Lite kuriosa som sagt. Personligen anser jag att man kan basera hela sitt skrivande på just kuriosa. Men det är ju bara jag.

Sist men inte minst, det absolut viktigaste redskapet man har som ordbajsare är fantasi. Det må vara lite klyschigt, men det är fantasin som sätter gränser. Glöm inte att du är en konstnär. Pennan är din pensel och orden är din färg. Och med hela världen som ditt staffli är det bara att gå loss, wild and crazy.

För i slutändan, vad fan vet jag om ordbajsning egentligen? Det är ju inte så att jag har en doktorsexamen inom Orbajserivetenskap hängandes på väggen.

Nej jag är bara en vanlig grabb med ovanligt mycket fritid.
Å andra sidan, det kommer man ganska långt på.
I alla fall när man skriver ett inlägg om ordbajsning.