Håll hårt i kvinnor, barn, och undernärda män, för nu jävlar stormar det i farstun.

Som första, och förmodligen enda, nyhetsmedium kan vi här på ollehallberg.se gladeligen berätta att Hallberg-gruppen expanderar. Och nej, vi väntar inte tillökning i form av bajsande bäbisar. Däremot kommer en ny blogg att dras igång under min fana.

Det är på uppdrag av Karlstads universitet som jag ska börja blogga om livet som student. Främsta syftet med satsningen är att berätta för blivande studenter vad de har att vänta sig. Och vet ni det bästa? Jag får betalt för det!


Dock ska jag klargöra lite.

• ollehallberg.se-bloggen kommer fortfarande att spinna vidare precis som den alltid har gjort. Inga förändringar.
• Och min nya blogg - I en annan del av universitetet - kommer i huvudsak att handla om mer vardagliga företeelser och inte så mycket urballad humor som i min "vanliga blogg".

Så ta en titt på min nya blogg.
Lägg till den i favoriter.
Och kommentera gärna något trevligt i den, jag känner mig nämligen lite nyinflyttad och rädd.


I en annan del av universitetet - universitetet.blogg.se

Sådärja! Då var det dags att ställa sig i strålkastarljuset igen.
För vem poserar på Karlstads universitets programkatalog 2010/2011 om inte er favorit- kock/bloggare/asiat, Olle Hallberg (.se)!

Det hade kunnat bli Stefan Holm, det hade kunnat bli Elin Kling, det hade fanimig kunnat bli Kronprinsessan Victoria, men det blev slutligen mig valet föll på. Det är alltså jag som ska sitta i hyllor på gymnasieskolor landet runt och blicka lite mystiskt och finurligt åt unga själar.

Tänk om jag blir igenkänd på Konsum? Tänk om jag får skamliga anbud i min inkorg (hoppashoppas)? Tänk om jag blir KAU-Olle med hela svenska folket?


Det är dags att förändra framtiden!
Det är dags att hjälpa människor att hitta tillbaka till läsandet :D

Det finns i vår värld endast två typer av människor. Och nu tänker ni säkert: ”fy tusan Olle vad du generaliserar”. Det gör jag också. Men jag gör det inte för att jag kan, utan för att jag måste.

Som sagt, det finns två typer av människor. De som kan leva med att man spottar i deras vask, och de som inte kan leva med det. Och på något sätt sammanfattade jag precis en av livets största gåtor: ”Vad definierar en människa?”, och detta gjorde jag inom loppet av en sekund.

Glöm aldrig, ollehallberg.se – det är här du läser allt du inte visste om sånt du inte visste att du inte visste.

Jag har själv testat den här teorin. Nu ska ni ju inte gå omkring i tron att jag är någon jävla lama som måste spotta på allt jag ser.

Hur som helst, jag befann mig hos en vän. Låt oss för enkelhetens skull kalla honom för Anton Pentikäinen, dels för att det är ett ganska enkelt namn att komma ihåg, men kanske framförallt för att det faktiskt är så han heter. Jag och Anton Pentikäinen skulle till traktens lokala thaikök när jag plötsligt kände detta enorma behov av att frigöra saliv. Hastigt och lustigt blev jag tvungen att uppsöka närmsta vask, en vask som mycket lägligt befann sig inom spotträckhåll. Så jag gjorde precis såsom män och kvinnor har gjort i alla tider – la en loska. Anton Pentikäinen ser detta. Han lackar ur, blir förbannad, vrålar och skriker och växer cirka en meter i både höjd och längd (då ska även tilläggas att Anton Pentikäinen har en baslängd på två meter+). Jag lyckas avstyra ett nästintill ofrånkomligt handgemäng men han är mycket ond hela dagen.

En annan sådan incident inträffade för ungefär ett år sedan. Vid den tiden befann jag mig hos en annan vän. Vi kan kalla henne Sofie Norén Cermén, dels för att namnet rimmar, men även i detta fall för att hon faktiskt heter så. Hur som helst, helt plötsligt hamnade en spottloska i hennes vask. Minns inte riktigt varför, jag minns bara att. Sofie Norén Cermén frågar vafan jag lider av, men genom trolldom, list och en smula hypnos lugnar jag ned henne. Jag förklarar att jag givetvis spolar bort spottet med vatten direkt efteråt. Och nu kan jag minnas fel, men jag har för mig att Sofie Norén Cermén köpte den här förklaringen och tyckte att det var okej. Eller så slängde hon ut mig med huvudet före. Osäker.

Till saken. Vissa människor hatar det. Andra älskar det.
Eller ja, ”älskar” kanske är att ta i. ”Accepterar” är ett bättre ord. Vissa människor accepterar det.

Varför?
Jag vet inte. Jag vet bara att.

Och jag vet detta. Om man nu drabbas av ett plötsligt behov av att lägga en loska någonstans, är inte då en vask det perfekta stället? Det finns ju faktiskt inte överdrivet många spottvänliga ställen i en lägenhet. Kanske hade Anton Pentikäinen hellre velat att jag bevattnade hans bokhylla med saliv?

Mindre hat, vänner. Mindre hat, och mer spott.

Titanic är en fantastisk film på många sätt och vis. Den är vacker, sorglig och dramatisk. Men det är en grej jag inte riktigt fixar med filmen. Något som inträffar i en av slutscenerna.

Rose och Jack ligger i och plaskar i vattnet. Jack fryser som fan men försöker att inte visa det, Rose är inte lika kylig (se: ordvits) utan visar helt öppet att hon inte är nöjd med temperaturen. Sedan håller Jack ett legendariskt tal i vilket han uppmuntrar Rose att ligga runt som fan ("You're gonna make alot of babies").

Sen sker det där som jag inte riktigt fixar med filmen.

Jack: - Never let go.
Rose. - I'll never let go, Jack. I'll never let go.

Men några minuter senare har Rose tydligen glömt sitt löfte, för då släpper hon ner Jack i djupet.

Och dagens visdom blir denna, och jag blir tyvärr tvungen att ta den på engelska för mer effekt:
Kids, never let go if you promise to never let go. It could ruin someones day. Like Jack's.

Precis som alla bästsäljande Hollywood-filmer är det här en historia om mod, vänskap och en gnutta romantik.

Jag kom precis hem från Konsum. Gurka, timjan, ostbågar och andra kulinariska läckerheter är nu i min ägo. Men det är inte på grund av vare sig gurka, timjan eller ostbågar som den här dagen kommer att gå till historien. Faktum är att dagen inte kommer att gå till historien överhuvudtaget. Och allt detta på grund av ett litet bronsfärgat mynt.

Så jag stod där i Konsumkön, redo att hosta upp 151 kronor. Hittar 150 spänn i sedlar och öppnar myntfacket. Möts av en enkrona samt två femtioöringar. Det är då det slår mig. Ett inslag jag såg på tv för några månader sedan. 50-öringen är ju inte längre brukbar som betalningsmedel, den är passé, avskaffad, au revoir!

I kassan sitter en ung grabb, han har säkert inte upplevt mer än 18 vårar. Killen ser ut att ha noll koll gällande samhällsinformation, hur nu det syns. Man lever bara en gång och nu jävlar ska här levas, tänker jag. Så jag bestämmer mig för att utföra kanske en av vår tids absolut största kupper. Jag betalar med en hundralapp, en femtiolapp samt två femtioöringar. Killen i kassan tackar för betalningen utan att ana ugglor i mossen.

Adrenalinet rusar i kroppen. Håhå, skrockar jag för mig själv. Charles Ingvar Jönsson, Danny Ocean och alla andra småbedragare genom tiderna, ta er i röven och ät en get. There’s a new bad boy in town, you can call me Hallberg… Olle Hallberg. Ungefär så hade det låtit om någon hade haft ljudupptagning från min hjärna då jag vandrade ut från Konsum.

Jag kommer hem, ställer varorna på sin plats – gurkan i kylen, ostbågarna i magen. Jag är nöjd som fan över min kupp. Samtidigt är jag lite nyfiken på exakt hur länge 50-öringarna har varit ogiltiga. Så jag gör en sökning på det fantastiska världsomspännande nätet.

Det jag sedan möts av är kanske den hemskaste synen jag någonsin skådat. Bilderna hemsöker mina drömmar än idag (tjugo minuter senare).


Har ni någon gång blivit riktigt, riktigt besviken? Jag är fanimig skeptisk till om någon har blivit så besviken som jag blev denna saliga morgon. Tänk er att Neil Armstrong skulle ha hittat en rysk flagga under sin första promenad på månen. Eller att Edmund Hillary och Tenzing Norgay skulle hitta en orienteringskontroll på toppen av Mount Everest. Det motsvarar ungefär halva den besvikelse jag känner nu.

Här levde jag i tron att jag hade lyckats med århundradets kupp och så visar det sig att det enda jag gjorde var att… handla mat.

Det här kommer att bli en dålig vecka…

Såhär i kylslagna tider är det essentiellt att återfukta kroppen och då inte minst läpparna.

Men jag måste ändå säga att det känns lite konstigt att gå ut på krogen med en burk vaselin i fickan...

”Vi behöver ha drömmar”, brukade han säga. ”Vi behöver ha drömmar”.
Visst behöver vi ha drömmar. Vi behöver de som en slags drivkraft i livet, som ett avlägset men ändå definierat mål. Det är dock ganska lustigt hur ens prioriteringar förändras genom livet. Jag kan redan nu, blott 23 år gammal, inse att ju äldre man blir desto mer börjar man uppskatta de små sakerna i livet.

När jag var liten drömde jag om att vara en stilig riddare som räddade prinsessor från eldsprutande drakar.

Numera drömmer jag om att få sova ut en timma extra på morgonen.

Vem vet vad framtida Olle kommer att fantisera om.
Kanske kommer drömmen om den där extra sockerbiten i kaffet att hålla livsgnistan uppe.

 

De små tingen i livet som sagt...

Ja det är lite dragigt ute. Det har ni säkert märkt. Och det stör mig nåt så infernaliskt. Lite vanlig vinterkyla kan jag ta. Sitta en heldag i en ishall eller ta ett dopp i stadsfontänen i april, inga problem. Men den här köldvågen som nu har nått oss är ju fan något i hästväg. Vi snackar arktisk kyla. Steget till istid är inte långt bort. Jag bara väntar på att få se ett gäng eskimåer komma joggandes på gatan med isbjörnar, pingviner och nån disorienterad ryss hack i häl.

Det jobbiga när det är såhär snorkallt är att allting, alla till vardags små och enkla saker, blir skitjobbiga att genomföra. Det är liksom en kamp om en överlevnad bara när man ska hämta in posten. Och då ska även sägas att min postlåda befinner sig inomhus! Ska man ge sig ut och cykla får man timmar i förväg tänka ut en fullskalig plan för dagen, eftersom det tar ungefär 30 minuter att skotta fram cykeln och ytterligare 30 minuter att tina låset. Sen brukar bromsarna ha frusit också, men det problemet märker man oftast inte förrän man sitter på cykeln i 50 blås i nedförsbacke.

Sen har kyla en annan lustig effekt på mig. Jag torkar ut! Jag vet inte om det är mina asiatiska gener som inte är anpassade för nordiskt klimat. Men mina läppar förlorar all fuktighet de någonsin haft och mina händer blir helt enormt jättetorra. Jag ser för fan ut att ha huvudrollen i Mumiens återkomst!

Och sist men inte minst, bussväntandet. Om man kommer för tidigt till busshållplatsen en vanlig dag är det liksom ”äh, what the hell. 5 minuter av mitt liv som aldrig kommer igen”. Men kommer man för tidigt till bussen nu, när Kung Bore härjar, ska man vara glad om man kommer undan med tredje gradens köldskada i lilltån. Så om någon busschaufför läser den här texten – försök att alltid hålla tiderna, du kan rädda liv!

Sådär, nu har jag gjort precis samma sak som alla mina kontakter på Facebook – nämligen klagat över vädret.

Man vill ju inte vara annorlunda.

I tider som dessa - med HDTV, hybridbilar och light-yoghurt - är det lätt att känna sig något föråldrad ibland. Till och med en ung svenne som jag själv stannar ibland upp och undrar var fan rariteter såsom Jenka-tuggummit tog vägen.
Ja det gäller att hänga med i svängarna. För verkligheten är precis som i "Top Model": "One day your in, the next day your out!"

Det är ganska exakt två år och sex månader sedan jag flyttade in på blogg.se. Och i ganska exakt två år och sex månader har min blogg sett likadan ut. Men idag var det liksom något speciellt i luften, något trolskt, något magiskt. Vilket har lett till att jag har varit wild and crazy hela dagen. För att bara nämna något så har jag bland annat lyckats med konsten att skita två gånger inom loppet av en timma (vilket kanske inte är särskilt trolskt eller magiskt men det är fanimig sensationellt. Skitsensationellt!).

Och vad passar väl bättre än att på denna mystikens dag presentera en sprillans ny layout på bloggen samt en helt ny slogan. Kände att min gamla slogan var lite "avslagen" (*förklaringen av skämtet återfinns nedan)

*Min gamla slogan "Probably the best blog in the world" var en anspelning på öltillverkaren Carlsbergs slogan "Probably the best beer in the world".
Därav "avslagen". Höhöhö!

(fundering: är det jag eller ni som är misslyckade när jag tvingas sitta och förklara skämten för er?)


Så njut mina vänner, njut! Spirandets och grönskans tid äro kommen.
Än har inte mörkret segrat. Än finns det krut i gubben.


OLLEHALLBERG.SE
- Allt du inte visste om sånt du inte visste att du inte visste


Fråga till dig kära läsare: Bra eller bajs?


Uppdatering
Efter lite tekniska problem ska allt förhoppningsvis fungera. Observera dock att alla bilder i tidigare inlägg dessvärre har försvunnit på obestämd framtid. Lev med det.

Har ni tänkt på att vatten är ett helt fantastiskt ämne?

Detta faktum slog mig, denna tidiga och kylslagna januarimorgon. Jag menar, hur många idag kända ämnen kan man både dricka samt föda barn i?
Dessutom samtidigt om man så behagar.

På grund av bristande fritidssysslor har jag nu upprättat en lista över varför vatten kanske är tiderna mest fantastiska ämne:

1) Vatten kan vara det mjukaste som finns, som när man simmar omkring bland rosenblad och välgörande oljor.

Å andra sidan, om man dyker från en trampolin och råkar landa på magen är vatten helt plötsligt inte alls så mjukt längre.

2) Blommor, träd och andra växtligheter behöver vatten för att inte torka ut. Även vi, homo sapiens, behöver vatten för att inte torka ut.

Konstigt nog blir man just uttorkad om man badar eller duschar för mycket.

3) Vatten som ser rent ut kan vara giftigt.

Vatten som ser giftigt ut kan se å andra sidan vara sjukt rent.

4) Mer än 70 % av jordens yta är täckt av vatten.

Likförbannat är det vattenbrist i enormt många länder.

5) En vattenmolekyl består av väte och syre. Man pratar dessutom om att vatten kan vara syrerikt.

Trots detta går det inte att andas under vatten.

6) Vatten är mästare över både liv och död:

- Ge vatten till en törstande uteliggare i Sahara och du kan rädda dennes liv.

- Häll vatten i ett effekteluttag och du kommer att dö en smärtsam död.

7) Vatten och a-lagare har mycket gemensamt. Häller man exempelvis sprit i dem klarar de temperaturer långt under 0:an innan de börjar frysa.

8) Sen är det gott också.

”Titta han andas, han är så stilig” säger Ariel och så börjar hon sjunga den fantastiska låten ”Del av din värld.” Kanske den mest fantastiska låt som någonsin har producerats. Kanske inte. Det är i alla fall vad jag sitter och lyssnar på idag, söndagen den tredje januari.

 

Igår hände något häpnadsväckande. Ja vissa skulle rentav kalla det ett mirakel. För första gången i mitt liv, och då ska ni veta att jag har levt ett långt och händelserikt liv, tillagade jag inget mindre än en rykande gryta med korv jävla stroganoff!

 

Det är inte så svårt som många tror faktiskt. Nu kanske det inte är särskilt många som tror att det är svårt. Men jag trodde det. Fram till igår. Jag brukar ofta prata om att man ska våga möta sina demoner, våga bestiga sina Everests. Matlagning är lite av mitt Everest. Jag har aldrig varit kökets okrönte konung. Inte heller kökets krönte konung för den delen. Faktum är att det ganska ofta slutar i antingen eldsvåda eller andra naturkatastrofer när undertecknad härjar i köket. Men skam den som ger sig.

 

Så idag, den tredje januari 2010, kan vi med stolthet presentera den andra delen i ”Olles kök”.

 

På menyn?

Korv stroganoff med mindre välkokat ris

 

Vi behöver:

En relativt röd falukorv, förslagsvis 200 gram

Matlagningsgrädde 1-1.5  dl

1.5 matsked tomatpuré

1-10 gula lökar

Ris i valfri mängd

Mycket fritid

 

Tillagningstiden för detta kan variera från 30 minuter upp till 5 timmar, lite beroende på antalet katastrofer som inträffar under resans gång. Därav ”mycket fritid” i receptet.

 

1) Börja med att starta spisplattorna. Detta är lite av a och o när det gäller matlagning. Att tänka proaktivt, att jobba förebyggande (i detta ingår även att ha första hjälpen-lådan inom räckhåll). För mig som arbetar med en spis av modell äldre (läs: förmodligen byggd av Gustav Vasa) är detta i synnerhet essentiellt då det tar uppskattningsvis en halvtimma innan spisen uppnår önskad temperatur.

 

2) Medan Vasas gamla spis står och värmer upp sig är det dags att förbereda innehållet. Tag den relativt röda falukorven och placera den på en skärbräda. Tag din vassaste kniv och skär sedan ned korven till mindre bitar. Ju mindre ju bättre. Molekyler är att föredra. Varför? Svårare att sätta i halsen (vi vill försöka undvika dödsfall) samt lättare att få genomstekt vilket är viktigt eftersom falukorv till viss del består av fläskkött (vi vill som sagt helst undvika dödsfall).

 

3) Här kan ni hacka upp löken. Mängden lök kan variera - tag 1 om ni gillar lök, tag 10 om ni älskar lök. Jag skriver ”ni” eftersom jag personligen hoppar över det här steget. Varför? Ja dels för att det tar extra tid, men framförallt eftersom att jag inte tror på lök. Det är litet, det är gult och det smakar hästavföring, vad finns det att tro på liksom?

 

4) Vi tar vår relativt röda falukorv som nu förhoppningsvis är nedhackad i molekyler och häller ned det i en varm stekpanna. Ni äckel som äter lök gör detsamma med löken. Nu börjar det lite luriga. Många vet inte hur länge de ska låta korven steka. Misströsta ej mina vänner, det finns lite enkla knep som jag tänkte dela med mig av.

A) Tag en livs levande flundra, helst en liten, och placera denne bredvid korven. När flundran slutar sprattla (och detta inkluderar eventuella dödsryckningar) kan ni avlägsna flundran, blunda och räkna till 20. Sen kan ni med säkerhet veta att korven är klar.

B) 5 minuter på sexan.

 

5) Ja nu är vi nästan klara. Tillsätt först tomatpurén. Rör runt så att alla korvar får ta del av den smaskiga röda röran. När det ser ut som Stockholms bodbad i pannan kan du vara nöjd. Häll i matlagningsgrädden, har du inte matlagningsgrädde hemma går det minst lika bra eller bättre med vanlig vispgrädde (helst vispad). Sedan kan du låta alltihopa koka några minuter. Smaksätt med badsalt, peppar och eventuella julkryddor.

 

6) HEHE, kom på att vi har glömt en liten, liten detalj. Rishelvetet ska kokas i 10 minuter. Men eftersom korven redan är klar får det räcka med 3-4 minuter. Jag tror faktiskt inte att det spelar så stor roll, risbolagen brukar alltid ta i lite extra när de skriver ut kokningstiden för att gardera sig mot eventuella stämningar.

 

 

Sådär - korv stroganoff med mindre välkokt ris! (Toppa gärna med grästuvor som jag har gjort på bilden)


Bon apetit!