DAGEN EFTER
Många människor uppfattar bakfylla som något negativt. Personligen skulle jag vilja påstå att det snarare är motsatsen. Ni förstår, med bakfyllan kommer något finare än guld, ädelstenar och all världens årsförbrukning av skethuspapper – nämligen bakismat.

 

För efter varje onykter utgång, efter varje fylleslag, efter varje promilleförhöjd lördagskväll väntar med all säkerhet en väldigt speciell sak. Bakismaten. Eller ja, egentligen är det två saker som garanterat kommer att inträffa: 1) ”Jag ska aldrig dricka mer” och 2) Bakismaten.

 

På ett för mig okänt sätt har bakismaten kommit att bli den gåva som gemene man belönar sig själv med dagen-efter, för att prisa att man minsann klarade av ännu en helg med sådan bravur.

 

Och jag ska ju ärligen erkänna, det är gött som fan.


LIKT EN MEDELTIDA GLÄDJEFLICKA
Men det är ganska konstigt egentligen. Man ligger där i sin säng. Illamående och jävlig. Ölsmak i käften och gårdagens aromer i håret. Misär, är ordet jag söker. Man ligger där i misär. Som en överkörd hamster en kulen septemberkväll. Likt en medeltida glädjeflicka i slummens kvarter. Ja ni fattar poängen tror jag. Man ligger alltså där, nästan för döden. Och vad är det första som kommer upp i ens hjärna?

”Fan vad gott det vore med en pizza nu.”

 

Om man ska använda sig av en någorlunda hyfsad verklighetsuppfattning måste man ju inse att det är något som inte riktigt stämmer. Och frågan jag ställer mig är: vem tusan kom på idéen med bakismat egentligen, eller i alla fall valet av mat? Vem var det som var så inåtahelvete dum i huvudet att han föreslog att man på bakfyllan, då man redan har huvudvärk, illamående och allmän dödslängtan, ska trycka i sig all världens fetter? Jag menar, trodde karln seriöst att det skulle hjälpa?

 

För jag måste ju erkänna, man mår inte direkt hallon efter att man har smällt i sig den där bakispizzan. Snarare som en övergödd Belgian blue-ko redo för slakt. Så ja, det är ganska underligt att ingen i världshistorien har ifrågasatt det här tidigare. Eller nej, jag ifrågasätter egentligen ingenting. Jag trivs förjäkla bra med att käka pizza varje söndag. Jag tog mig blott en funderare. Och det får man göra. Även när man inte vill förändra världen. För det vill jag inte.

 

Jag började även fundera på hur vikingatidens människor gjorde dagen efter ett stort fylleslag. Hur gick man liksom till väga på tiden före pizzan uppkomst? Tankarna gick till obehagligheter såsom oprocessat getfett i lösvikt. Sen började jag må illa och bestämde mig för att sluta fundera.

 

Men tack du anonyme människa som inventerade bakismaten. Tack!

Något jag finner ytterst glädjande är att jag fortfarande efter 22 år tycker att det är lika roligt att ropa "HOHO" när jag går igenom en tunnel. Jag vet inte om det det har med ekot att göra, eller det faktum att jag egentligen vet med mig att ingen frisk människa borde hålla på med sånt här efter tioårsåldern.

Men likförbannat börjar jag fnissa varje gång.

MANNEN, MYTEN, LEGENDEN
Christer Fuglesang. Vilken jävla lirare den killen är. Ni förstår, de flesta människor kommer aldrig att få chansen att åka upp i rymden. Christer Fuglesang å andra sidan kommer snart att ha avverkat sin andra rymdfärd. Detta i sig räcker självklart inte för att få ett helt dedicerat blogginlägg här på ollehallberg.blogg.se. Men, hör och häpna gott folk, Christer Fuglesang har lyckats med något som många av oss dödliga bara kan drömma om - bedriften att vara en idiot även utanför moder jords trygga atmosfär.

På sin första rymdresa lyckas Christer jävla Fuglesang med konsten att dra i en skruv åt fel håll. Bara det är ju en ganska imponerande bedrift efter år av både praktisk och teoretisk utbildning. Fan vad obehagligt förresten, att åka på samma rymdfärd som en snubbe som skruvar fel lite här och där.

- Oj, det där var visst bromsraketerna.

- Fuglesaaaaaaaang!

Nu i dagarna ska herr Fågelsång iväg på sin andra rymdresa, och vad tror ni att killen har bestämt för att göra? Jo, spela schack med DN:s läsare!

Vad hände där liksom?

---

Ponera att jag hade fått möjligheten att följa med på en rymdresa, verkligen a chance of a lifetime. Här är en lista på några av sakerna som jag skulle göra:

• Gå på rymdpromenad
• Samla rymdstenar eller i alla fall lite damm
• Kissa i tyngdlöst tillstånd
• Skita i tyngdlöst tillstånd
• Titta på jorden från rymden
• Spana efter spår av intelligent liv
• Möjligen sova lite också, i utbildningssyfte givetvis

Här är en lista på saker som jag absolut INTE skulle göra:

• Sätta mig framför min dator och spela schack med DN:s läsare

---

Vad tänker du med, Christer Fuglesang? Är det så jävla omöjligt att vänta bara några dagar tills du har landat, sen kan du spela hur mycket schack du vill. Jag menar, är killen spelberoende eller vad fan handlar detta om?

På något sätt kan jag känna att det är lite pinsamt att Sveriges enda astronaut på sina rymdresor spelar schack och drar i skruvar åt fel håll. Pinsamt, men ändå väldigt underhållande. Och vad som vore än mer underhållande är om DN:s läsare faktiskt skulle slå Christer Fuglesang i schack. Då får NASA tamejfan föreviga karln med ett monument på månen.

"Här vilar Fuglesang. Mannen som visade att man kan komma till månen även om man inte kan skruva eller spela schack...
.
...ja okej, han var en idiot och vi lämnade honom här."


Christer Fuglesang - som Kenny Starfighter, fast på riktigt

Något som ger mig migrän i lilltån är all denna hysteri kring nyttig och miljövänlig mat.  
Alla dessa olika metoder åt höger och vänster, närproducerat, ekologiskt och frigående höns. Jag tror att mänskligheten någonstans på vägen glömde bort begreppet "sunt förnuft". För så fort någon nämner orden närproducerat eller ekologiskt tror alla direkt att det automatiskt är jättenyttigt och bra för miljön, utan att ens undersöka varifrån det kommer.

Jag menar, närproducerat är ju ett ganska brett begrepp. En överkörd älg på E20 är ju faktiskt jävligt närproducerad. Och om fordonet som körde över älgen var en elbil, ja då blev det helt plötsligt ekologiskt också.

Nej om man nu nödvändigtvis måste vara nyttig och jävlig när det kommer till mat, då ska man banne mig se till att kolla så det man äter verkligen är nyttigt och miljövänligt och inte bara bluff och båg.

Tacka vet jag kebab, fulkött i strimlor. Där vet man i alla fall vad man får.