Bonjour!

Idag skrivs historia, vi slänger bluray-spelaren åt helvete och dunkar ned en milstolpe i modern tid.

Idag är nämligen dagen då vi här på ollehallberg.blogg.se stolt kan presentera den första delen i matlagningsserien med det originella namnet "Olles kök".

Mat-Tina, Jamie Oliver och världens alla bambatanter i alla ära, men problemet har alltid varit att matlagningsprogram har krävt en viss förkunskap hos tittaren. Många med mig har inte den här kunskapen; hur länge ska ris koka liksom?

"Olles kök" behandlar matlagning på ett sätt så att alla, gammal som ung - nybörjare som proffs, kan hänga med. Men ja, ribban ligger ändå relativt lågt eftersom undertecknad måste klara av att laga skiten också.

Jag bjuder eder alla in i en fantastisk värld av kulinariska läckerheter och mustiga aromer.
Dagens måltid: Stekt lax med Hollandaisesås.

Detta behöver du:

1 lagom död lax i valfri storlek

3-5 potatisar

1 påse Hollandaisesås

1 citron alternativt lite citronextrakt

Salt

Peppar

Så går du till väga:

Välj med fördel en benfri lax när du är och handlar, såvida du inte avser att genomgå en invärtes piercing av mag-tarm-kanalen.

Kokningen
Potatiskokningen tar längst tid, cirka 15-20 minuter (tack Google), därför börjar vi med detta. Det finns två läger kan man säga, de som gillar vanlig potatis och de som gillar jord på sin potatis. Jag tillhör det förstnämnda lägret, därför skalar jag mina potatisar. Tag dig dock i akt, potatisskalaren är båda vass och livsfarlig, vilket jag fick erfara.

Koka sedan upp en kastrull vatten. Lägg i potatisarna när vattnet väl börjat koka, det har jag nämligen sett att de gör på tv. Sen sköter potatisarna sig själva, lite salt kan man dock tillsätta i slutfasen av kokningen. Och har du inte salt är jag övertygad om att andra saltbaserade produkter fungerar lika bra; bacon, chips och diverse salmiakbalkar.

Stekandet
Det är en klar fördel om den lagom döda laxen inte är djupfryst eftersom den är något svårarbetad i isklumpsformat. Det kan därför vara idé att plocka fram den ur frysen redan under förmiddagen om du planerar att laga lax till middag (tack mamma).

Sätt på plattan på jävligt hög värme och dumpa ner ett par klickar smör i den.
Sänk därefter successivt värmenivån till du landar på medelvärme.
Orsaken till att man ska inleda med jättehög värme är dels för att jag tror att det går fortare, men framförallt för att jag känner mig sjukt mycket tuffare när jag står i köket och alla spisvred pekar på max.

Mängden fett kan möjligen uppfattas något stötande, men ja... det är ingen jävla GI-lax vi lagar här.

Lägg i laxen när fettet är ljusbrunt och har slutat bubbla. Låt den sedan ligga där och sprattla i ungefär 4-7 minuter per sida, lite beroende på dess tjocklek och din spisplattas värmeprestanda.

Som ni ser på bilden till höger har laxen lite oväntat börjat dela på sig. Detta kan uppstå vid ovarsam hantering men är ett ringa problem eftersom det inte är för nobelpristagare vi lagar mat.

När laxfanskapet är gyllenbrun eller när du helt enkelt tröttnat på att vänta är det dags att plocka bort fisken från stekpannan och lägga upp den på fat. Vid den här tidpunkten är även potatisarna klara, förutom mina egna som har legat färdiga sedan tio minuter tillbaka efter en liten tidsuppskattningsmiss.

Tillbehör

Hollandaisesåsen som vi använder är pulverbaserad. Man behöver endast tillsätta vatten och smör, och den tillagas på två minuter i micro. Rör om för konung och fosterland så att smörklumparna blandas ordentligt, eller se till att täcka dem väl.

Potatisarna smakar bäst om du strör på lite dill eller andra grödor som kan finnas till hands, såsom koriander eller gräs. Addera gärna några skivor citron för den där syrliga smakupplevelsen.

Det var allt för den här gången. Och glöm inte, det är inte farligt att misslyckas i köket!
Se bara till att ha brandsläckaren nära till hand.

Bon Appétit!

      

  

/Den påklädde kocken

Att skilja en man från en kvinna kan tyckas vara enkelt. "Beteendemönster, anatomi och visuella olikheter" skulle nog de flesta svara. Det stämmer förvisso. Men vill du verkligen vara bergsäker när du ska fastslå en människas kön, tag dig då en titt på dennes handstil. Ja ni läste rätt, handstil, inte vad han har under trosorna.
För när det gäller att vara bra på saker, då är killar världsbäst på att skriva fult.

Och när jag säger fult då menar jag inte språkligt, utan fult i benämningen att handstilen är oläslig för alla utom personen som ursprungligen skrev texten. Personligen har jag till och med svårt att läsa min egen handstil. Mina anteckningar från föreläsningarna är svårare att dechiffrera än folksagor på gammalhebreiska.

Jag förstår inte riktigt, vad hände egentligen med genetiken? Jag har sanning att säga aldrig någonsin mött en kille som har skrivit någorlunda vackert, respektive aldrig träffat en tjej som har skrivit med en ful handstil. Däremot har jag träffat killar som ser ut som tjejer. Tjejer som låter som män. Män som låter som damer. Killar som gillar smink. Kvinnor utan bröst. Män med jättebröst. Dessutom har jag Tomas DiLevas autograf.

Så ni ser, min teori om att man kan fastslå en människas kön genom att avläsa hans eller hennes handstil är kanske inte så tokig ändå. Herregud, det är inte alltid man har möjlighet att titta vad personen har mellan benen.

Handstil, mina vänner, är icke att underskatta.

Denna torsdagseftermiddag har det varit ovanligt mycket verksamhet i mitt hjärnkontor. Jag har funderat över mitt liv, över samhället vi lever i, men framförallt har jag funderat över uttrycket:

"Att gå upp okristligt tidigt."

När man går upp okristligt tidigt innebär det att man går upp väldigt tidigt. Det tror jag att alla känner till.
Vad däremot inte många vet är varifrån uttrycket kommer. Personligen har jag inte blekaste aning. Däremot har jag en teori, en ganska hållbar sådan. Och jag tänkte nu ta tillfälle i akt att presentera den för omvärlden.

1) Motsvarigheten till "okristligt tidigt" borde självklart vara "kristligt tidigt".

2) Det mesta i vår tid kan spåras tillbaka till Jesu tid; jag tänker på julklappar, den heliga graal, vuxna män i särk (Tomas DiLeva) samt galna präster.

Lägger man ihop punkt 1 med punkt 2 kan man fastslå följande:
Begreppet "okristligt tidigt" har funnits ända sedan Jesu tid. Och eftersom "okristligt tidigt" betyder jättetidigt måste motsvarigheten "kristligt tidigt" betyda jättesent.
Med andra ord, Jesus Kristus var kanske den första sjusovaren i mänsklighetens historia.

Så nästa gång ni vaknar vid tolvtiden. Skippa ångesten.

Jesus var likadan på sin tid.

...och han skrev de en hel bok om.

Beteendevetenskap är en hel vetenskap i sig.
...vilket i och för sig är ganska logiskt eftersom det heter just beteendevetenskap...
Bra där Olle!

Hursomhelst, min föreläsare berättade idag att när vi är ute och festar ska vi hålla ögonen öppna efter människor vars pupiller vidgar sig, då detta kan vara en indikation på att de potentiellt är lite småsugna på personen de tittar på. Okontrollerat beteende som styrs från ryggmärgen, sa min föreläsare.

Och då frågar jag mig, vem fan har användning för den här kunskapen? Det sjuka är att det finns uppskattningsvis elvatusen böcker som på ett eller annat sätt handlar om vidgade pupiller. Elvatusen böcker. Men till vilken nytta?

Jag menar, vet ni hur fantastiskt liten en pupill är?! Vi snackar alltså om ett minimalt, kornformat och förbannat svart objekt på cirka 1,5 millimeter i diameter. Placera det här objektet i en realistisk situation, låt säga på en dämpat belyst krog. Lite alkohol i blodet. Människor som knuffas. Och ett uppskattat avstånd till objektet (människan som äger pupillen) på... ska vi säga tre meter?
Så jag står där, mitt i allt kaos, och förväntas alltså att kunna se om den unga frökens pupiller vidgar sig? Jamen kom igen, det är ju enklare att få Alex Schulman att börja med babysim för fan. Hur ofta springer man omkring med förstorningsglas eller lupp när man är ute på krogen? Stryk krogen förresten, hur ofta springer man omkring med förstorningsglas eller lupp överhuvudtaget?

Ja, säga vad man vill om beteendevetare. De må vara kloka, men jag blir inte klok på dem.

Lite kuriosa till den här historien

Vad min föreläsare inte berättade var att vidgade pupiller även kan vara en indikation på heroinmissbruk. Det kan vara en nog så värdefull kunskap att ta med er nästa gång ni är ute på krogen. Om någon vidgar sina pupiller mot er, och ni mot all förmodan lyckas upptäcka det, tag er då i akt. Ty det är inte säkert att det är Amors pilar som kommer att sticka er denna förtrollade afton, utan snarare en rostig sprutkanyl uppkörd i vänster skinkhalva.

Att vara uteliggare är nog inte så rockigt som man tro. Vildmarksliv i all ära, men det blir nog ganska slitsamt i längden att alltid sova under bar himmel. Dessutom har jag hört att roomservicen på gatan ska vara under all kritik.

Det finns en sak gällande uteliggare som fascinerar och förundrar mig mer än någonting annat. Det har att göra med de här skyltarna som de alltid sitter med, exempelvis "Sjunger för pengar".
Mitt dilemma? Var i himmelska fridens torg hittar alla uteliggare spritpennor att skriva skyltarna med?

Hade texterna varit skrivna med kulspetspennor då hade det varit mer förståeligt. Såna kan man ju hitta i var o varannan rännsten. Men det är alltid, och jag upprepar - alltid, skrivet med en tjock, svart spritpenna. Och visst, det är möjligt att det är jag som är ouppdaterad, men sist gång jag kollade fanns det inte direkt överflödigt med spritpennor liggandes på gatorna. Dessutom är såna pennor skitdyra, jag köpte en i början av terminen och fick punga ut 40 spänn.

Jag tror inte att det finns någon människa, levande eller död, som har sett en uteliggare med en spritpenna i handen. Ölburkar, ja. Snodda kundvagnar från ICA Kvantum, jajemän. Gårdagens aktiesidor från DN (i brist på toapapper), japp. Men spritpennor, nej, nej och åter nej.

Så var kommer pennorna ifrån?

Det, mina vänner, är universums sanna gåta.

 

Bilder från torsdagens sittning. Tema: över- och underklass.

Ikväll är vi kungar! Ikväll steker vi gubbar!!!





****Uppdatering****
Jag underskattade tydligen min spisplattas värmeutveckling. För under tiden jag skrev ovanstående inlägg (vilket rör sig om ett tidsintervall på uppskattningsvis 40 sekunder) hann min fina hamburgare förvandlas till något som närmast kan liknas vid en atombombsutsatt jätteplatt hästrumpa. Se bild nedan.
Jävla oflyt hela tidn!

Det gick ett tv-program häromdagen, ja egentligen gick det säkerligen en sjujäklarns massa tv-program men det var endast ett som jag la på minnet. Fast nu ljög jag faktiskt igen, ska sanningen fram kommer jag inte ens ihåg vad programmet hette. Det jag däremot kommer ihåg var den lilla reklamsnutten som spelades upp precis innan programmet:

"Programmet sponsras av Arizona Grande".

För er oupplysta kan jag berätta att Arizone Grande är ett av McDonalds senaste tillskott. Med smak av häströv och mexikanska kryddor är det tänkt att denna hamburgare ska erövra det kalla norden.

Hursomhelst, det jag reagerade på var att det var "Arizona Grande" som sponsrade programmet. Inte McDonalds. Inte Ronald själv. Inte ens Sigvard jävla Marjasin. Nej det var en hamburgare som stod bakom sponsringen. Ganska imponerande om jag får säga det själv. Nog för att hästar sägs vara ett intelligent släkte, men jag ställer mig något frågande till hur pass klipska de är efter att ha slaktats, stekts och blivit kryddade med mustiga aromer. Troligen inte klipska nog att bedriva en sponsorkampanj för ett, av mig okänt, tv-program.

Å andra sidan har vi ju fått uppleva en hel uppsjö otroliga hästar under historien; Black Beauty, Sleipner, Skuggfaxe, Victory Tilly och My little pony för att bara nämna några. Så, kanske är detta endast ännu en magnifik bragd signerat hästsläktet.

Blott en tanke som passerade  mitt hjärnkontor denna ovanligt mörka och kylslagna onsdagskväll.

Två saker slog mig denna tidiga söndagsmorgon

Ett. Fy jävlar i helvete, ursäkta mitt mindre bolibompaanpassade ordval men gud som haver barnen kär vad bra filmen "Döda poeters sällskap är"!

Normalt sett brukar jag lättast bli påverkad av high school-rullar eller tjejiga "feelgood"-filmer. Men "Döda poeters sällskap" får ju till och med High School Musical att blekna i jämförelse. Tusan, jag vill bara sätta mig i en grotta någonstans och skriva dikter hela livet.

...kanske inte hela livet, men i alla fall en kvart eller två.

Nummer två
Musik kan vara väldigt underligt ibland. Jag var på en härlig fest igår där vi bara spelade 90-talsmusik. Tänk Spice Girls, Aqua, Hanson, The Moffats, Five och Jumper. Där fastslogs en mycket viktig punkt, nämligen konstaterandet av att det finns otroligt mycket bullshit i vissa låttexter. Ja alltså, ibland hänger textraderna inte ihop, och ibland förstår ingen vad det är som sjungs. Hela texter på främmande språk som inte en jävel har hört talas om, eller än värre - låtsasspråk. Och då snackar vi inte om doldislåtar som spelas på barer i skumma kvarter, nej för tusan, vi snackar hitmusik!

Ringer Hanson - Mmmbop någon klocka kanske? Jag menar, med en refräng som går "Mmmbop, ba duba dop. Ba du bop, ba duba dop. Ba du bop, ba duba dop. Ba du, yeah" kan man ju fundera över vad den ansvarige producenten gick på då han signade kontraktet med bröderna.

Sen har vi ju superhiten som kom för några år sedan som hette "Dragostea din tei". Även känd som "Låten som alla kan, även om ingen kan den." Trots att texten går på rumänska, och trots att uppskattningsvis mindre än 1 % av alla som är ute på nattklubbar faktiskt kan rumänska, så sjunger alla med i den. Jag har än idag ingen aning om vad det är jag sjunger när den låten dundrar i högtalarna, men visst hade det varit lite smålustigt om vi alla stod och sjöng "Jag är i dum i huvudet, kexchoklad är gott och Ernst Kirschteiger är en ihopvikbar europakarta".

Hand i hand med Dragosta din tei är Las Ketchup första och enda(?) hitlåt "The Ketchup song". Låten tog Europa med storm, trots att merparten av textinnehållet faktiskt bara är påhittade ord.  Att den sen heter The Ketchup song trots att ordet "ketchup" aldrig förekommer i låten är en gåta i sig. Man kan även fundera på varför gruppen kallades sig för "ketchuparna" när jag personligen aldrig sett minsta bild eller anspelning på vare sig ketchup eller tomat (eller korv med bröd för den delen) i musikvideon. Jag menar, what's with the ketchup obsession?

Ja musik är och kommer nog alltid förbli en av världens oförklarliga gåtor. Bara det faktum att åtta av tio personer helt har glömt gymnasiematten men kommer ihåg textraderna i "När hela världen står utanför" från 1996, det är en gåta i sig.



Jag avslutar med de bevingade orden från "Döda poeters sällskap":

Carpe diem - fånga dagen!

Sitter vid min fönsterruta och lyssnar till regnet. Sitter här, och är allmänt naken och vacker. Egentligen är jag inte naken, jag råkar bara ha förkärlek till det uttrycket - naken och vacker. Nej ska sanningen fram sitter jag här iklädd förra årets badshorts samt mitt bästa "Team Blondinbella"-linne. Förövrigt mitt enda "Team Blondinbella"-linne, men det är sannerligen grant. Som en mustigare sommardag i december.

Regn var det ja. Det fullkomligen öser ner, jag vet detta eftersom tjommen som byggde det här huset installerade världens mest ljudrika fönsterbläck. Varje gång det regnar inleds ett mindre gemytligt ljudmedley som närmast kan jämföras med introt i den gamla dängan "Played-a-live" av Safri Duo. Skillnaden är att eländet inte mitt fall inte slutar efter tre minuter. Att sova under sådana förhållanden ska vara omöjligt. Det är det också, för alla utom mig. Under mina 21 levnadsår har jag utvecklat en slags motståndskraft gentemot både ljud och ljus, vilken tillåter mig att sova under i princip alla tänkbara förhållanden som moder jord samt hemmabiointresserade grannar kan frambringa. Dag som natt, i stilla tystnad eller i sällskap av en skönsjungande Christer Sjögren från en närliggande transistorradio. Gandhi var en jävel på att hungerstrejka, jag är bra på att sova. My gift, my curse. Men det är väl bara att tacka och ta emot antar jag.

Så en natt som denna är det inte regnet som håller mig vaken. Det är något annat.  Möjligen det faktum att jag steg upp okristligt sent, men eftersom det finns en risk att den vetskapen kommer till min mors kännedom förklarar vi istället rådande scenario med att helt enkelt säga att månen var ovanligt vacker ikväll.

Åter till regnet. Det är inget vanligt regn som faller därute. Nej det är det allra sorgsnaste av regn, höstregn. Det är lite komiskt att regn kan skilja sig så mycket. Jag menar, vatten som vatten, eller? Dessvärre är det ju inte så. För bland det vackraste som finns är nätt och fint sommarregn. Man kan bli riktigt levnadsglad om det helt sonika börjar falla lite nätta droppar en solig julidag. Som att återigen skutta halvnaken över vattenspridaren i trädgården. Men tyvärr fungerar inte höstregn på samma sätt. Istället frambringar det ångest, kyla och åldersnoja. Fan nu fyller jag år snart igen.

Höstregn tar aldrig slut
Och det är för mig ett av naturens under. Ni förstår, jag har i skolan blivit lärd att regn är resultatet av sjövatten som har avdunstat, vilket i sin tur bildar regnmoln som sköljer oss med droppar. Ganska förståeligt under sommarhalvåret eftersom värme får vatten att avdunsta. Men varför i helvete regnar det så mycket under hösten? Höstmånaderna innebär äckligt kallt väder och det borde vara helt jävla omöjligt för sjövattnet att avdunsta i samma utsträckning som under juni, juli och augusti. Men det gör det likförbannat. Och om någon kan förklara detta, snälla gör det! Jag har grunnat på den här frågan i jag-vet-inte-hur-många-minuter och jag blir inte något klokare, tvärtom.

Den jävla hösten, jag hatar'n. Och jag vet att många tycker att den är mysig. "Bra klädmode och mörka regndagar som gjorda för film" brukar argumenten heta. Det är då jag ställer mig frågan, ska vi verkligen behöva ha en kall, regnig, hal och allmänt jävlig årstid med döda löv överallt, bara för att vi ska kunna köpa snygga kläder och se på film? Jag menar, det gick inte att lösa på annat sätt eller? Är det omöjligt att lansera snygga klädkollektioner om det inte är snålblåst ute? Nej fy satan i gatan, efter svamp, blodpudding och poker på tv är nog hösten det värsta jag vet. Det är knappt att den förtjänar det här inlägget, så dålig är den!

Men realist som jag är inser jag ju att det inte är så mycket att göra åt saken. Hösten är som den alltid har varit, och kommer så vara till tidernas ände. Eller åtminstone tills vi brassat på tillräckligt med växthuseffekten. Peppar peppar!

...haha, det slog mig precis, jävlar vad gammal jag har blivit. "Peppar peppar", vem fan säger så nuförtiden? Och det föll sig helt naturligt för mig att skriva så... gud i himmelen, månkraft förvandla mig, nu har det gått för långt. Snart börjar jag väl använda mig av käcka utrop som "Göta-petter!"och "Tvi dig!" också.

Nåja, ta det lugnt därute. Höstlöv på marken är förrädiskt hala, det har mitt arsle fått erfara.

Toodels!