It's a crazy world
Efter tjugo år borde jag ha lärt mig att inte förvånas över människors dumdristighet. Konstigt nog blir jag dagligen förvånad, eller kanske snarare förfasad över vad folk tar sig till i denna värld av barbiedockor och klamydiasmittade belgian blue-oxar. Det är många med mig som i förra veckan läste artikeln om norrmannen som blev stångad under den årliga tjurrusningen i Pamplona. Om ni händelsevis var bortresta, upptagna med att vänstra med granntjejen, eller av annan orsak har missat denna nyhet ber jag er att följa länken här nedan innan ni fortsätter.
http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,1118229,00.html
Tur i oturen
Allright, back to business! Tjurrusningen i Pamplona, denna uråldriga festival har sina rötter i 1300-talets Spanien. En uppvisning i mod. En uppvisning i manlighet. En uppvisning... i total jävla idioti. Okej, nu ska vi lugna ner oss en sisådär femhundra nanosekunder. Jag vet att det kan vara mig det är fel på, men jag måste ändå poängtera att sist gång jag kollade var det livsfarligt att ställa sig framför en jättearg tjur, verkligen alltså. Lägg därtill på en folkmassa som gör framkomligheten nästintill omöjlig, och till den jättearga tjuren kan du addera en sisådär ytterligare tjugo lika arga tjurar, vi får då en helt galet farlig och i allra högsta grad o-vegetarisk version av ett maratonlopp. Eller som urinvånarna gillar att kalla den - tjurrusningen i Pamplona.
Den norska tidningen VG intervjuade den gode norrman vars ben blev penetrerat av ett tjurhorn. Så här sa han;
"Jag visste själv inte hur allvarligt det var i början. Men jag hade tur i oturen. Jag kommer bara att få ett ärr."
Tur i oturen?
Pimp my rövhål, ta mig i brasan och tillåt mig att fnittra både högt o ljudligt. Är han rolig på riktigt eller är karln seriös? Vi ska förvisso ta med i beräkningarna att han är norrman, men hur kan man kalla det otur att bli stångad när man ställer sig mitt på en trång gata framför ett gäng skitförbannade tjurar?
I mina ögon är detta ett stort skämt. Vad förväntar man sig liksom? Att tjuren ska bjuda upp till foxtrot och avsluta med massage med "happy ending"? Folk som går på Britney Spears-konserter får leva med playback, och folk som ställer sig framför arga kossor får nog leva med att få ett horn eller två i arslet. Vare sig de vill eller inte. Låt oss kalla det "the way of life".
Ta tjuren vid hornen
Den värld vi lever i är alldeles för korrumperad av sex, droger och McDonalds-restauranger för att anses vara frisk. Därför är det lika bra att i detta nu insupa detta faktum, och sluta bli förvånad över vad människor tar sig till. Det enda som fortfarande förbryllar mig är dock hur spanjorerna år efter år av tjurrusande lyckas med att inte lära sig något av sina missöden. Jag menar, de har ju trots allt hållit på sedan 1300-talet. Det är ju ett bra tag sedan. Och ja, jag är mycket väl medveten om att vissa människor kräver längre inlärningstid än andra, men man tycker väl att på 700 år borde mer ha hänt. De kanske skulle ta och koppla samman två viktiga faktorer, de arga tjurarna samt det där med att folk varje år skadar sig varje år... men jag vet inte riktigt...
Men men, jag är inte den som är den. Vill folk banka sönder sina kroppar i ogenomtänkta "maratonlopp feat. tjurhorn i röven"-tillställningar får de gärna hållas. Men de ska fan inte komma och säga att det var otur när de sedan vaknar upp på sjukhuset med 20 cm ko-ben i anus. Någon måtta på tokigheterna får det vara, sa tant Astrid och flög upp i ljuskronan iklädd bara pantalonger och med en flaska Koskenkorva dinglandes från ett rep kring magen.
Avrundning
Tjurrusande spanjorer i all ära, men som vanligt är de verkliga idioterna... *trumvirvel* media. Om de bara hade låtit de stackars urinvånarna i Pamplona hålla på med sin tradition i fred, utan att blåsa upp saken i tidningar så infernaliskt hade jag inte behövt att nästan halvt skratta ihjäl mig förra veckan då jag läste artikeln.
Världen är full av idioter, mina vänner. Vissa rår inte för det, andra är bara dumma i huvudet på riktigt. Men en sak har de alla gemensamt. De kommer i all framtid att fortsätta roa oss med alla tänkbara möjliga spektakel och upptåg. Och när vi lär oss att sluta förvånas över deras dumdristighet, då tror jag faktiskt att den här världen kan bli en riktigt underhållande plats att bo på.
Vad är nästa grej förresten? Arrangerade gatuslagsmål där man får betalt för att spöa skiten ur någon annan? Nej just det ja, det finns ju redan... *host* boxning.
Hej å hå, ät en bäver och få ont i magen!
//Olle Hallberg - när skönhet tamejfan inte kommer utifrån
Kapitel 39 - helt enkelt ogenomtänkt
2007-07-11 @ 03:46:50 Bland brevpressar och sånt
Sjung halleluja och våldta sex laxar i en laxask! Häromdagen hade jag en sådan där "yet another sleepless night"-natt. De inträffar lite då och då i mitt liv, men jag brukar inte sätta mig på pottan och lipa för det, utan istället använder jag dessa mörka och tysta timmar till att uträtta bra saker. Bra saker kan tillexempel vara att städa rummet, det händer dock ungefär en gång vartannat millennium. En annan bra sak är att starta en namninsamling för bävrarnas rätt till jättegoda träd att tugga på, detta har jag dock inte gjort än, men håll med om att det är en förbaskat bra sak. Men en jättebra sak som jag faktiskt genomfört är detta lilla projekt. Ladies and jerks, I give you - "vad fan tänkte de på egentligen, the Olle Hallberg undersökning".
Jag vet vad ni tänker, fan Olle nu har du låtit fantasin springa iväg igen. Och se på fan i Göta klosterost, det är precis vad jag har. Tillåt mig att presentera mitt första exempel, brevpressen. Världens genom tiderna minst genomtänkta... öh, brevpress. Det finns absolut inget som helst användningsområde för brevpressen. För det första, folk skickar inte så överdrivet mycket brev per post längre, och själva idén faller samman om man skulle försöka att pressa samman e-mail med ett kilotungt inte så ovalt klot. Och för det andra, varför slösa utrymme i hemmet med att ha ett objekt enbart dedicerat för att hålla brev på plats? Det är väl bara att ta första bästa randomsak och lägga på breven om det nu skulle bli en jävligt lokal storm i huset så alla papper fick för sig att flyga iväg. Hantlar, spritflaskor, bowlingklot, hockeypuckar, pianon... möjligheterna är oändliga vad gäller substitut till vad som mycket väl kan vara tidernas absolut sämsta uppfinning - brevpressen.
Haru inget töggömmi
Vidare finner vi tuggummit. Nu kanske många av er fick en chock därhemma, men sitt tryggt kvar i fåtöljerna, det var ingen blottare i fönstret, det var bara grannen som testade nya gräsklipparen i bara kallingarna. Tuggummit är lite som ulven i fårakläder. Det ser mäkta oskyldigt ut, men ack så fel man kan ha.
Ja till att börja med har finns det ju två typer av tuggummin, "godis"-gummet och "stoppasyrafrätningenpåtänderna"-gummet. Det första av de båda, godiset, kan vi ju ta och köra upp på lämpligt ställe på direkten. Livsfarligt för snorungar som inte förstår att man absolut inte ska svälja skiten, trots att det tydligt står på förpackningen "Svälj inte skiten, du kan dö." Dessutom är det väldigt onyttigt för tänderna att gå och tugga på sötsaker under en så lång tid som tuggummin möjliggör. Sen det där nyttiga tuggummit med xylitol i, det kan väl inte vara dåligt? Jofisatan, om du bara visste. De flesta vet väl att vår tuggrörelse resulterar i produktion av magsyra, och eftersom man inte äter något utan bara tuggar och tuggar finns det inget som syran kan bryta ned. Och det är ju inget bra, tänk er själva ett syrabad som ingen vill bada i. Det löper ju amok och börjar bryta ned magsäcken, tror jag i alla fall. Aja, hursomhelst, alla ni som tuggar tuggummi för den där fräscha andedräkten, börja borsta tänderna som oss andra istället, eller ta och sug på lämplig mintpastill. Punkt slut.
Härifrån tar vi helt otippat ett steg åt höger och dyker vi in i klädesvärlden. Närmare bestämt till kostymens förlovade värld, eller förlorade värld kanske är ett bättre namn. Ty oklarare plagg får man leta efter. Jag blir inte klok på hur de som uppfann kostymen tänkte. Förmodligen var de bara sjukt lata och ville ha ett och samma klädesplagg som de kunde ha vid alla tillfällen. Tänk efter själva; bröllop - jag kör väl en mörk kostym. Begravning - mörk kostym är nog lämpligt. Dop - varför inte ha en stilren mörk kostym. Livvakt - en mörk kostym ger rätt intryck. Så förbaskat tråkigt. Ni kvinnofolk som läser den här bloggen ska bara veta hur bra ni har det. Mens och barnafödande, pyttsan... ni slipper i alla fall traska omkring i samma förplåtade mörka kostym på alla tillställningar genom hela livet. Vad vi karlslokar behöver är lite variation, jag skulle vilja se något av piké möter sweatshirt. Eller fan, det finns ju redan... kostymen... bajs.
Mjukt och lätt tack
Skam den som ger sig, för nu kom jag faktiskt på något bra och konkret till min lista. Soffor. Soffor är i och för sig väldigt bra grejer. Mjuka, snygga och tillåter en större samling människor att på intimt och jordnära sätt närma sig varandra utan att för den delen bli kallade bögar vid händelse av enbart manlig befolkning i soffan. Mitt problem ligger i vikten. Jag menar, vad i helvete är felet på dem som gör soffor? Hört hos tillverkaren;
"Jag vet, vi gör sofforna helt galet jättetunga, det är ju ändå ingen som ska flytta dem."
Eller ojdå, det var det ju visst. Faktum är väl att den gemene familjen möblerar om åtminstone en gång vartannat år, och ska stackars Elsa 74 då konka omkring på soffgruppen Beata som väl ligger på en närmare 100kg kommer hon nog få både en och två dysfunktionella ryggkotor. Jag förstår inte varför sofftillverkarna ska blanda in så mycket tyngd i det hela. Soffor ska vara mjuka, det är ju inga isbrytare vi snackar om. Trä i all ära, men klarar man inte att göra de mer lättflyttade är inte jag den som står ivägen för plastsoffor. De är ju ändå klädda i både tyg och gud vet vad så egentligen spelar det ju ingen roll vad som är under, en mustig mahognyek eller en fin plastblandning. Ibland är skillnaden hårfin, men ändå gigantisk i vikt.
Avrundning
Ja och om ni har missat det innehöll den här bloggen en lista på några av de saker som jag personligen tycker är väldigt ogenomtänkta, nästintill onödiga. Ibland funderar jag på om allt det här, livet och så, är en dålig film med tanke på hur mycket skumma saker som hela tiden poppar upp. Som alltid, ta inte allt för seriöst. Till och med jag har bättre saker för mig än att jaga människor som tuggar tuggummi.
Kan förresten ta tillfälle i akt och berätta att jag igår gjorde ett IQ-test, och landade på inte alls imponerande 117, vilket i och för sig är bättre än medelsvensson. Blev dock skitförbannad, inte minst för att jag blivit slagen av Alex Schulman, men men... life goes on I guess. Vissa är bra att tänka logiskt, andra är bra på... annat. Och mamma säger att jag är speciell. Det finns nog en plan för mig också.
Veckans fråga är, vad är skillnaden mellan Coca Cola Zero, och Coca Cola light? Jag som trodde både innebar noll socker.
Pissa inte i motvind!
//Olle Hallberg - när du inte ser skogen för alla älgjävlar
Sjung halleluja och våldta sex laxar i en laxask! Häromdagen hade jag en sådan där "yet another sleepless night"-natt. De inträffar lite då och då i mitt liv, men jag brukar inte sätta mig på pottan och lipa för det, utan istället använder jag dessa mörka och tysta timmar till att uträtta bra saker. Bra saker kan tillexempel vara att städa rummet, det händer dock ungefär en gång vartannat millennium. En annan bra sak är att starta en namninsamling för bävrarnas rätt till jättegoda träd att tugga på, detta har jag dock inte gjort än, men håll med om att det är en förbaskat bra sak. Men en jättebra sak som jag faktiskt genomfört är detta lilla projekt. Ladies and jerks, I give you - "vad fan tänkte de på egentligen, the Olle Hallberg undersökning".
Jag vet vad ni tänker, fan Olle nu har du låtit fantasin springa iväg igen. Och se på fan i Göta klosterost, det är precis vad jag har. Tillåt mig att presentera mitt första exempel, brevpressen. Världens genom tiderna minst genomtänkta... öh, brevpress. Det finns absolut inget som helst användningsområde för brevpressen. För det första, folk skickar inte så överdrivet mycket brev per post längre, och själva idén faller samman om man skulle försöka att pressa samman e-mail med ett kilotungt inte så ovalt klot. Och för det andra, varför slösa utrymme i hemmet med att ha ett objekt enbart dedicerat för att hålla brev på plats? Det är väl bara att ta första bästa randomsak och lägga på breven om det nu skulle bli en jävligt lokal storm i huset så alla papper fick för sig att flyga iväg. Hantlar, spritflaskor, bowlingklot, hockeypuckar, pianon... möjligheterna är oändliga vad gäller substitut till vad som mycket väl kan vara tidernas absolut sämsta uppfinning - brevpressen.
Haru inget töggömmi
Vidare finner vi tuggummit. Nu kanske många av er fick en chock därhemma, men sitt tryggt kvar i fåtöljerna, det var ingen blottare i fönstret, det var bara grannen som testade nya gräsklipparen i bara kallingarna. Tuggummit är lite som ulven i fårakläder. Det ser mäkta oskyldigt ut, men ack så fel man kan ha.
Ja till att börja med har finns det ju två typer av tuggummin, "godis"-gummet och "stoppasyrafrätningenpåtänderna"-gummet. Det första av de båda, godiset, kan vi ju ta och köra upp på lämpligt ställe på direkten. Livsfarligt för snorungar som inte förstår att man absolut inte ska svälja skiten, trots att det tydligt står på förpackningen "Svälj inte skiten, du kan dö." Dessutom är det väldigt onyttigt för tänderna att gå och tugga på sötsaker under en så lång tid som tuggummin möjliggör. Sen det där nyttiga tuggummit med xylitol i, det kan väl inte vara dåligt? Jofisatan, om du bara visste. De flesta vet väl att vår tuggrörelse resulterar i produktion av magsyra, och eftersom man inte äter något utan bara tuggar och tuggar finns det inget som syran kan bryta ned. Och det är ju inget bra, tänk er själva ett syrabad som ingen vill bada i. Det löper ju amok och börjar bryta ned magsäcken, tror jag i alla fall. Aja, hursomhelst, alla ni som tuggar tuggummi för den där fräscha andedräkten, börja borsta tänderna som oss andra istället, eller ta och sug på lämplig mintpastill. Punkt slut.
Härifrån tar vi helt otippat ett steg åt höger och dyker vi in i klädesvärlden. Närmare bestämt till kostymens förlovade värld, eller förlorade värld kanske är ett bättre namn. Ty oklarare plagg får man leta efter. Jag blir inte klok på hur de som uppfann kostymen tänkte. Förmodligen var de bara sjukt lata och ville ha ett och samma klädesplagg som de kunde ha vid alla tillfällen. Tänk efter själva; bröllop - jag kör väl en mörk kostym. Begravning - mörk kostym är nog lämpligt. Dop - varför inte ha en stilren mörk kostym. Livvakt - en mörk kostym ger rätt intryck. Så förbaskat tråkigt. Ni kvinnofolk som läser den här bloggen ska bara veta hur bra ni har det. Mens och barnafödande, pyttsan... ni slipper i alla fall traska omkring i samma förplåtade mörka kostym på alla tillställningar genom hela livet. Vad vi karlslokar behöver är lite variation, jag skulle vilja se något av piké möter sweatshirt. Eller fan, det finns ju redan... kostymen... bajs.
Mjukt och lätt tack
Skam den som ger sig, för nu kom jag faktiskt på något bra och konkret till min lista. Soffor. Soffor är i och för sig väldigt bra grejer. Mjuka, snygga och tillåter en större samling människor att på intimt och jordnära sätt närma sig varandra utan att för den delen bli kallade bögar vid händelse av enbart manlig befolkning i soffan. Mitt problem ligger i vikten. Jag menar, vad i helvete är felet på dem som gör soffor? Hört hos tillverkaren;
"Jag vet, vi gör sofforna helt galet jättetunga, det är ju ändå ingen som ska flytta dem."
Eller ojdå, det var det ju visst. Faktum är väl att den gemene familjen möblerar om åtminstone en gång vartannat år, och ska stackars Elsa 74 då konka omkring på soffgruppen Beata som väl ligger på en närmare 100kg kommer hon nog få både en och två dysfunktionella ryggkotor. Jag förstår inte varför sofftillverkarna ska blanda in så mycket tyngd i det hela. Soffor ska vara mjuka, det är ju inga isbrytare vi snackar om. Trä i all ära, men klarar man inte att göra de mer lättflyttade är inte jag den som står ivägen för plastsoffor. De är ju ändå klädda i både tyg och gud vet vad så egentligen spelar det ju ingen roll vad som är under, en mustig mahognyek eller en fin plastblandning. Ibland är skillnaden hårfin, men ändå gigantisk i vikt.
Avrundning
Ja och om ni har missat det innehöll den här bloggen en lista på några av de saker som jag personligen tycker är väldigt ogenomtänkta, nästintill onödiga. Ibland funderar jag på om allt det här, livet och så, är en dålig film med tanke på hur mycket skumma saker som hela tiden poppar upp. Som alltid, ta inte allt för seriöst. Till och med jag har bättre saker för mig än att jaga människor som tuggar tuggummi.
Kan förresten ta tillfälle i akt och berätta att jag igår gjorde ett IQ-test, och landade på inte alls imponerande 117, vilket i och för sig är bättre än medelsvensson. Blev dock skitförbannad, inte minst för att jag blivit slagen av Alex Schulman, men men... life goes on I guess. Vissa är bra att tänka logiskt, andra är bra på... annat. Och mamma säger att jag är speciell. Det finns nog en plan för mig också.
Veckans fråga är, vad är skillnaden mellan Coca Cola Zero, och Coca Cola light? Jag som trodde både innebar noll socker.
Pissa inte i motvind!
//Olle Hallberg - när du inte ser skogen för alla älgjävlar
Kapitel 38 - snabbmat och mindre snabb mat
2007-07-03 @ 05:32:58Från ett ställe till ett annat
Sådärja! Det tog blod, svett och en cirka åtta minuter lång registreringsprocess i vilken jag lyckades stava fel till mitt eget namn imponerande fem gånger. I en liten kort notis kan jag ju ta tillfälle i akt och poängtera att blodet i fråga kom från okänd mygga som slog sig ned på min arm, och svetten i sammanhanget kan spåras tillbaka till den maratonlöpare som sprang förbi på TV-rutan. Men trasiga dammsugare åsido, nu är jag här - Hola blogg.se!
En kort samling kring det runda bordet innan jag sätter på mig dansskorna för att bryta ut i århundradets kanske sämst genomförda wienervals. För er som inte redan uppmärksammat detta befinner sig min blogg numera på nya jaktmarker. Jag kände att det var dags för ett miljöombyte, och att som tjugoåring sitta och blogga på LunarStorm är ungefär lika häftigt som att ha en samling afrikanska kamelballar i kylskåpet. So last year...
Men nu pratas det mer än vad som är hälsosamt. Det verkliga problemet idag är någonting mycket större än lite ohygieniskt struntpratande. Det slog mig nämligen häromdagen vilka hejdundrans egendomliga matvanor vi 2000-talsmänniskor har. Och som om inte det hade varit nog, det slog mig även hur galet länge man får vänta för att få sin mat på den lokala hamburgerian här i Mariestad.
Snabbt ska det gå
Jag blev familjär med begreppet "fastfood" vid en sisådär fem års ålder. Det var en vacker julidag. Fåglarna kvittrade, solen sken, och en halv meter lång falukorv susade förbi mina ögon sekunden efter att min käre fader högt och ljudligt hade utropat "Helvete vad varmt!". Det var den 225 º C varma falukorven han syftade på, min gode far, varpå han lät det tubformade objektet flyga genom rummet för att sedan säkert landa några meter bort på det hallbergska matbordet - fastfood när det är som allra vackrast.
Såhär femton år senare kan jag konstatera att det är allting utom just fastfood som praktiseras hos McDonalds här i Vänerns pärla, Mariestad. Vad hände med tiden då man fortfarande kunde beställa en Big Mac med Cola utan is och häpnadsväckande nog mottaga ordern direkt utan extra väntan? För vad man än beställer idag, om det så är en taiwanesisk lemurburgare eller något så basic som en sketen cheeseburgare utan ost möts man alltid av svaret;
"De är tyvärr slut, vill du vänta i tre minuter eller går det bra med en vanlig cheeseburgare?"
Nej! Det går inte bra med en vanlig cheeseburgare, isåfall hade jag bett om en från första början. Förövrigt står de och ljuger mig rakt upp i ansiktet för sist gång jag klockade dem tog det över sex minuter innan något hände, vilket är en tidsöverskridning med 100 %.
Ah vad tusan, inget ont om medarbetarna på McDonalds. De gör vad de kan, det är jag övertygad om. Men jag kan ändå inte sluta att drömma mig tillbaka till tiden då fastfood ännu var fastfood. Nu en svunnen tid, ungefär som medeltiden fast utan riddare?
Och på tal om snabbmat. Vad är egentligen snabbmat? Jag, och flera med mig, har levt i tron att fastfood är McDonalds-mat eller liknande. Men uppenbarligen är ju så inte fallet eftersom det inte alls går snabbt att få maten. Så vad som slog mig under föregående Westlife-dänga, vilken förövrigt var "When you're looking like that", var följande - kanske är inte fastfood det vi idag anser vara fastfood. Kanske skedde en feltolkning när forskarna skulle översätta begreppet för en massa herrans år sedan. Vad som däremot borde vara riktig fastfood är ju tillexempel snabbmakaroner. Tre minuters kokande, sen har du en fullgod måltid, och inga jävla cheeseburgare här inte. Vilket osökt leder mig till nästa stora fråga. Om nu min ovan nämnda teori håller, att snabbmakaroner är fastfood, borde inte fastfood isåfall vara förbaskat nyttigt? Att snabbmakaroner är pasta är ett välkänt faktum, och att pasta är nyttigt är ett än mer välkänt faktum. Summa summarum; allting som någonsin sagts eller skrivits rörande att snabbmat skulle vara onödigt blir i och med "The Olle Hallberg theory" helt jävla korrupt. För vilken omsorgsfull husmor i världen skulle kunna neka sin son en portion nyttig pasta, oavsett om det klassas som snabbmat eller inte.
Sug på det trollspöet, Joe Labero!
Du är vad du äter
Nåja, trots alla skriverier om hur snabbmat förpestar vårt leverne tror jag inte att vi behöver drabbas av panik. Det är som med i stort sett allting på vår härligt nedsmutsade jord, det blir vad du gör det till. Linjaler tillexempel, är rena rama mördarvapnet om du kör ner dem i halsen och gräver runt, samtidigt är dem din bäste vän på mattelektionen. Detta gäller även hamburgare. Ät en i veckan och du skall bli mätt, ät femhundra om dagen och du skall dö tjock... (och mätt).
I grund och botten skapades snabbmat i ett syfte, att tillfredställa vår hunger när vi helt enkelt inte har tid att ställa oss och koka ihop en sjurätters. Det enda tråkiga är att vi, the kids of today, bortser från detta och istället låter snabbmaten bli en del av vår basföda. Vi är den första generationen som växt upp med pizzor, hamburgare, franska hetkorvar och liknande grejer, därför ska det bli högst intressant att se vad som händer med oss när vi närmar oss jämna 50. Kanske lever vi ännu väl, kanske är vi alla smällfeta, eller kanske ser vi alla ut som Per Gessle och sitter och poppar "Sommartider" dagarna i ända.
Den som lever får se, och glöm inte - Du är vad du äter! Tänk på det nästa gång du glufsar i dig den där julskinkan framme i december... ditt grisarsle.
Avrundning
Dagen börjar lida mot sitt slut, så även denna blogg. Och om man bortser från att det nog blir riktigt fint väder imorgon så måste jag bara påpeka att jäklarns vad hungrig jag blev efter allt skrivande om mat. Det blir nog till att förflytta sig till närmsta kök och se vad huset har att erbjuda. För om jag inte stillar den här hungern vet jag inte vad som kan hända, jag kanske blir... hungrigare *trumvirvel*.
Hursomhaver, veckans innegrej är inte helt otippat - dubbelhäftande tejp. Jättebra i alla de där "måste-tejpa-fast-det"-situationerna och lämnar i sju fall av tio inga som helst fläckar efter sig. Se bara upp så du inte råkar tappa det någonstans. Det vore ju hemskt om faster Agda fastnade med permobilen innan högmässan.
Undertecknad blir förövrigt jätteglad om ni låter ordet gå till vänner och bekanta, ovänner och mördare, att min blogg numera är lokaliserad här, på blogg.se.
Tills nästa gång - lev väl, glöm inte att andas, och lämna inte munnen öppen vid händelse av att du skulle bli nedknuffad i en pissoar.
Nu mat.
Tjingeling!
//Olle Hallberg - när en iskall cola är höjden av lycka
